I slutet av augusti har jag inte ätit godis på 3!!år. Men när tillvaron annars suger så är det lätt att trilla dit igen. Så när jag kom till jobb och såg detta fick jag stålsätta mig och bita mig hårt i knogarna för och inte tröstgotta mig i innehållet. Men man har ju vilja av stål :) så dessa små chokobitar får nog nån annan smaska i sig.

Eftersom jag igen jobbar natt så har jag sovit bort hela dagen. Inte mig emot. Då man sover slipper man sina problem för en stund. Varmt ute idag tyvärr märks det tydligt att vi kommit in i augusti..blåsten har en kylig underton.
Var nog dum som trodde hon på kommun som sköter betalningsförbindelsen skulle ringa som hon lovat. "Jag ringer på måndag"...My ass!! Idag är det onsdag och telefon är lika tyst som alltid :(. Borde ringa upp men jag skämdes redan första gången, att sedan behöva göra det igen känns bara motbjudande.
Vad beträffar min player till sambo tror jag inte heller han kommer ngn vart med sitt beroende. Dessa jvla väntetider!!
Jag måste hitta ett sätt att förlåta...men hur?? Vill jag ens?

Vet egentligen inte vad som är svårast att acceptera. Att han ljugit eller svikit mig. Kanske det rent av är kombinationen. Hur kommer man förbi detta? Har frågat mig otaliga ggr de senaste dagarna. Trodde att det skulle bli lite lättare då ngr dgr gått men icke. Det är som syra det letar sig djupare och djupare hela tiden. Att han inte är hemma gör att jag har tid att fundera och då jag inte har barnen runt mig så sjunker jag djupt ner i mina grubblerier. Blir tidvis så förbannad på hnm. Kan ngn bara väcka mig ur denna äckliga dröm. Vi hade allt, allt som ett bra förhållande ska ha. Iaf fick han att tro att det var så. Att ha gått från "han är mitt allt, min själsfrände" till "vad fan gör jag nu, känner jag ens människan?..om han är kapabel att göra det här vad faan är då nästa grej".

Det dödar mig långsamt och utdraget :(

Någon wow-feelis är det väl inte. Soon to be 14-åringen berätta att hon inte orkat fixa ett kort ens och min blivande 12-åring hade fixat paket...fick en alldeles egen kaffemugg. Värmde långt ner i hjärtat att hon ens tagit sig tid att fixa present OCH kort <3! P är inte ens hemma. Men ett samtal fick jag ju. Det är väl det minsta jag kan begära. Ujuj...bitterheten svider idag. Men oavsett vad så grattis till mig själv 37 uppnådda år det är inte illa pissat alls :).

Det är väl ok att festa till det ibland men att hänga på efterfest till typ 7 på morgonen är väl inte ok. Snarare nåt jag borde ha gjort när jag var 20...typ. Hur som idag är det söndag. P var hemma ett dygn på veckovila men inatt var det dags att åka iväg igen. Det finns nog att jobba på innan vi är på samma nivå i vårt förhållande som innan allt skit. Jag hoppas att jag kan hitta tbx till samma. Men en sviken själ är rätt trasig :(. Jag är trasig och glömsk.

Ute på galej med syrran igår. Illa nog så är jag fortfarande onykter :)). Oj vad jobbigt om ngr timmar bara. Antar att ngr timmars sömn skulle vara att föredra. Nixpix... Tänker inte orda dessto mer om utekvällen. Den var precis vad jag behövde <3