Om jag ska vara riktigt ärlig så är jag väldigt nervös inför måndagens besök på beroendekliniken. Dels för att jag är rädd för att de inte ska kunna hjälpa hnm och dels för att då "lyfter vi verkligen katten på bordet"...dvs problemet ska erkännas högt. Är rädd för att han ska dribbla bort dem och inte vara ärlig, sitta tyst och vänta att jag ska prata. Tänk om det är jag som dillat ihop nåt. Han kanske inte missbrukar spel...? Fast jag har ju bevis och sanningen gör så ont!! Mitt humör än en gång. Jag går fr normal till flyförbannad på NOLL sekunder... Mycket charmerande :/