Tja vad säger man?!? Men lär så länge man lever. Började 2017 med rätt stort hopp om att kunna hitta tillbaka till varann även om det luktade lite illa om hela storyn i januari.
Minns att han i mars-april nångång började säga att han kände sig trött. Vi fortsatte på parterapin och saker och ting rörde sig framåt i rätt riktning.

I juni tänkte jag att han får flytta in igen 1:a juli. Men jag hade en en gnagande känsla så jag kollade hans ekonomi "just in case" så jag inte ännu en gång blir bedragen. Vilket var jätte tur för det visade sig att han ljugit IGEN :((. Där har han suttit i månader igen och tittat mig i ögonen och ljugit om allt. Att han sköter sin ekonomi...bara bullshit allt!! Så denna gång förlåter jag inte honom. Har tagit över huset och lånen. Det kostade en del men det fanns ingen annan utväg. Han åkte iväg på sista jobbpasset före semestern och kom tillbaka knappt igenkännbar. Han är igen svårt deprimerad och kmr att få psyk.hjälp och jag hoppas det ordnar sig för honom denna gång. Två olika psyk.mediciner för att få honom ur mörkret. Dit for min semester tjoff rätt ner i skiten. Nu måste jag klippa det sista bandet med honom.

Jag hoppas mina barn förlåter mig. Speciellt min yngre dotter har ett spec band med honom. De får gärna fortsätta ha kontakt men jag vill inte vara delaktig i den.

Idag...idag måste jag berätta för honom att vår historia som par tar slut här. Det svåraste jag någonsin gjort men det måste göras NU!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi fortsätter väl där vi slutade. Vi åkte hem med en helt ny tillvaro. En tillvaro med mediciner dagligen, täta blodprover samt regelbunden kontakt med sjukvården. Nu var det trots allt besök på tre olika områden. Så i stort sätt snittar vi 1-2be...

Är jag tillbaka eller gästspelar jag bara i min egen blogg? Jag vet inte men jag börjar lite smått för att kanske återgå till flere inlägg. Det jag vet är att den flamsiga lite barnsliga skribent som påbörjade denna blogg 2008 är borta, här sitter nu...

Måste lära mig cykla utan stödhjul. Lika lite som ett barn vill släppa dem vill jag lära mig att leva utan P!! TROTS att jag älskar honom av varje cell i min kropp, måste jag släppa taget. Stödet är borta och ni ska veta att vissa dagar har varit mag...

Oavsett vad det varit för oväder i mitt liv tidigare så finner jag ändå ro på jobbet. Får distans till min egen tillvaro. Och tro mig det är nåt jag verkligen behöver nu just!! Har en tung dag bakom mig där jag bitit mig i knogarna för att inte mes...

Helvete vad jag saknar honom. Det sliter sönder mig inombords :((. Om det skulle utdelas ett piskrapp för varje gång jag tänker på hnm eller saknar honom hade jag varit sönder piskad idag. Antar att det här är priset det kostar att skiljas fr den man...