Nåt som började med en utbrändhet i april blev i slutändan nåt helt annat. Jag hade ingen aning att problemen var så allvarliga att de skulle lamslå oss i flere år framöver. Tyvärr var det med facit i hand inte nån enkel match få behandling för spelberoende. På ett ställe var väntetiden 4mån och de andra lovar ringa tbx men tystnaden är kvävande. Ett av mina krav var att han skulle få hjälp. NU.. Tiden tickar och det händer inget. Så jävla skit. Ibland kan han vara så nonchalant mot allt som hänt och det gör mig illamående. Det han ställt till med är för jävligt. Förstår han inte hur illa han gjort mig och oss?
Och jag tror inte många hade stannat kvar allra minst axlat det ansvar jag gjort. Men jag gör det för att skydda min familj för att trygga barnens vardag. Vete fan om jag hade stannat om det inte vore för dem... Det som känts så rätt känns plötsligt så fel. Hur kunde han ljuga så? Hur kunde han svika mig på det sättet. Nu vet jag..nu är jag lite mindre blåögd och lite mer sårad. :(

Att han hade fått böter senaste vecka 220?. Precis vad vi behövde. Nu är han inne på på station och ska förklara sig. Visserligen vet jag att boten är obefogad. Men får han inte rätt så är det tredje boten på detta år vilket betyder att han mister körkortet. Och ett förlorat körkort innebär NOLL i inkomst för hans del och för vår del betyder det konkurs :((((.
När man inte tror att saker kan bli värre....då lurar nästa problem runt hörnet. Fucketifuck!