Idag har barnen börjat skolan. Rätt skönt att vissa saker går tillbaka till det normala när allt annat är så upp och ner!
Försökte mejla hon på kommun som skulle ringa mig förra måndagen.. "Min kollega kontaktar dig snarast". Det var 9.33 imorse. Tyst som i graven är min telefon, mejlen likaså. Antar att de inte är så villiga att hjälpa. Tröttsamt :(

Är så arg och förbannad på P och mig själv. Och han verkar inte bry sig om min ilska och det har enbart motsatt effekt....kan liknas med att hälla bensin på eld. Tycker han kan stå upp och bete' sig som den man han förväntas vara. Men icke... Jävla fegis!
Förbannad är jag på mig själv för att jag inte höll mig självständig efter skilsmässan utan träffade en ny som jag köpte hus med. Med ett husköp blir man hu oxå mer elr mindre ekonomiskt beroende av varann. Nu efter snart 7år tillsammans så har vi byggt upp ett "tvåsam-liv". Ett liv som jag nu inte kan vända ryggen till i första taget :((((((. Ett liv som var närmast perfekt. Var han tvungen att förstöra allt??

Nåt som började med en utbrändhet i april blev i slutändan nåt helt annat. Jag hade ingen aning att problemen var så allvarliga att de skulle lamslå oss i flere år framöver. Tyvärr var det med facit i hand inte nån enkel match få behandling för spelberoende. På ett ställe var väntetiden 4mån och de andra lovar ringa tbx men tystnaden är kvävande. Ett av mina krav var att han skulle få hjälp. NU.. Tiden tickar och det händer inget. Så jävla skit. Ibland kan han vara så nonchalant mot allt som hänt och det gör mig illamående. Det han ställt till med är för jävligt. Förstår han inte hur illa han gjort mig och oss?
Och jag tror inte många hade stannat kvar allra minst axlat det ansvar jag gjort. Men jag gör det för att skydda min familj för att trygga barnens vardag. Vete fan om jag hade stannat om det inte vore för dem... Det som känts så rätt känns plötsligt så fel. Hur kunde han ljuga så? Hur kunde han svika mig på det sättet. Nu vet jag..nu är jag lite mindre blåögd och lite mer sårad. :(

Att han hade fått böter senaste vecka 220?. Precis vad vi behövde. Nu är han inne på på station och ska förklara sig. Visserligen vet jag att boten är obefogad. Men får han inte rätt så är det tredje boten på detta år vilket betyder att han mister körkortet. Och ett förlorat körkort innebär NOLL i inkomst för hans del och för vår del betyder det konkurs :((((.
När man inte tror att saker kan bli värre....då lurar nästa problem runt hörnet. Fucketifuck!

Som om jag hade nåt större intresse att diskutera det... Vårt skogstroll hade tydligen ätit nåt tokigt igår för inatt har hon kräkts och skitit ner varenda matta på hela nedre plan:((. Inte så skoj alls! Det var ju tur P var hemma, det hade inte varit skoj att städa ensam.
Ett plus poäng till hnm för det. Med tanke på hur mkt han är på minus så...
Utöver allt skit så ska jag dessutom jobba ett kvällsskift. Blir ju intressant med tanke på att jag inte gjort det på flere månader =\

Har velat och funderat. Och funderat lite till. Hur gör man då man blivit så ordentligt sviken och bedragen av ngn man älskar så mkt. Lämna, stanna, lämna, stanna??!! Kom fram till att jag ger honom 10månader. Lika länge som han bedragit mig har han nu möjlighet att bevisa mig att han är värd mig och tjejerna. Jag är för gammal för bullshit. Jag vet mitt värde och jag tar inte kattskit i utbyte. Tio månader...spelar han eller gör nåt som visar motsatsen till att han älskar mig så mkt som han säger så lämnar jag honom. 1:a juni 2016 är jag endera en lycklig kvinna i ett fint förhållande eller singel och kanske till och med lycklig singel?! Jag vet inte vad framtiden har att ge. Men av mig får han inte flere dgr än det iaf.
Tills dess knatar vi på och bloggen är och förblir mitt andningshål <3.
Puss & Kram :)

Hem kom han med ett 8-pack öl och tjahapp...det va ju intressant. Ikväll dricker han isf ensam för jag har inget behov och min magkatarr behöver verkligen INTE irriteras mera nu. Vi kan ju byta ett beroende till ett annat förståss. Giv mig styrka.

Och det är med delade känslor minsann. Dags att veva runt i soppan lite igen då. Känner att det är så mkt som är osagt. Han kan inte svara på mina frågor och det gör mig så frustrerad :(. Jag tycker jag har full rätt att få alla svar på alla mina frågor. Har funderar jättemkt på vår framtid. Har vi ens ngn sådan? Orkar jag med ett uppbrott? Vad vill jag egentligen. Jag är bara trött...fruktansvärt trött.