Veckan gick rätt bra då P var hemma. Visst hade jag ngr riktigt djupa svackor. Men överlag var det ok. Kanske vi kan hitta tbx till varandra. Däremot märker jag att jag snabbare tar en vassare ton mot hnm. Inte så charmigt men...för tillfället är det så. Tyvärr har jag gråt som bubblar men jag tror att jag sväljer det en tid till. Men jag håller fast vid det jag sagt...spelar han igen så är det färdigt. Nästa gång han kommer hem blir det besök på kliniken två, ser framemot det.

Hästen redde upp koliken eller medicinen gjorde det. Dock började skogstrollet sin löptur idag. Tre veckors helsike framför oss då...
Idag åker barnen till sin pappa. P börjar jobba igen och tillvaron återgår till ensamhet igen.
Hiss eller diss?