Eftersom det inlägg jag skrev tidigare för nån dag sedan försvann. Så börjar vi om på ny kula idag. Har lite ångest...eller inte ångest men oro i kroppen. För ett år sedan idag segnade min mamma plötsligt ihop. En massiv hjärnblödning pga ett aneurysm. Prognosen var dålig, hon hade timmar till några dagar kvar att leva. Chocken var total!!! Hon hade bjudit in mig på lördag men jag tackade nej. Hade vi åkt då på lördag hade jag fått se henne en sista gång vid medvetande och full av liv. Nu blev det inte så. Där låg hon på intensiven kopplad till en massa slangar och hoppet var ute. Hon orkade till 19.9 kl.03.50...bara 67år gammal. Min älskade mamma, frisk, smal och välmående. Inte visste vi om den tickande bomben i huvudet. Det finns inte en dag det senaste året som jag inte saknat henne. Har haft ett helvetes år på många sätt men att förlora det viktigaste jag haft i livet höll på att krossa mig totalt. Små babysteg har jag tagit mig framåt. För så är det...det finns bara en väg och det är framåt. Man får blicka bak, gråta, längta och sakna men det är bara framåt som gäller. Nu har jag den tuffaste veckan nånsin framför mig. Jag upplever mitt eget helvete igen :((. Dag för dag...närmare den dag hon drog sitt sista andetag. Min älskade mamma du fattas mig     

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi fortsätter väl där vi slutade. Vi åkte hem med en helt ny tillvaro. En tillvaro med mediciner dagligen, täta blodprover samt regelbunden kontakt med sjukvården. Nu var det trots allt besök på tre olika områden. Så i stort sätt snittar vi 1-2be...

Är jag tillbaka eller gästspelar jag bara i min egen blogg? Jag vet inte men jag börjar lite smått för att kanske återgå till flere inlägg. Det jag vet är att den flamsiga lite barnsliga skribent som påbörjade denna blogg 2008 är borta, här sitter nu...

Måste lära mig cykla utan stödhjul. Lika lite som ett barn vill släppa dem vill jag lära mig att leva utan P!! TROTS att jag älskar honom av varje cell i min kropp, måste jag släppa taget. Stödet är borta och ni ska veta att vissa dagar har varit mag...

Oavsett vad det varit för oväder i mitt liv tidigare så finner jag ändå ro på jobbet. Får distans till min egen tillvaro. Och tro mig det är nåt jag verkligen behöver nu just!! Har en tung dag bakom mig där jag bitit mig i knogarna för att inte mes...

Helvete vad jag saknar honom. Det sliter sönder mig inombords :((. Om det skulle utdelas ett piskrapp för varje gång jag tänker på hnm eller saknar honom hade jag varit sönder piskad idag. Antar att det här är priset det kostar att skiljas fr den man...