Nu har han tagit sina saker och flyttat. "Vi" är nu jag och vårt hem är mitt och flickornas. Som ett slag på käften!! Men det ända vettiga för att ev kunna rädda oss. Smärtan i hjärtat ger nig med sig oxå. Eller ska jag säga separationsångesten. Idag ska jag lyssna på musik på hög volym, städa och kanske gråta lite. Imorgon ska jag påbörja ett nytt blad i mitt liv. Sådesså!