Iväg för två veckor jobb igen. Vete tusan hur det kommer att gå. Han har inte mkt fickpengar på sig eftersom hans nya bankkort inte dykt upp med posten ännu. Den här gången är jag inte olycklig över att han åkt. Det är nästan lite skönt! Nu kan jag andas och få den distans jag behöver för att kunna bena ut mina tankar. Pratade med barnen idag oxå. De har ju märkt att ngt varit fel men inte vetat vad. Nu vet de...

Idag har vi fortsatt att jaga slutfakturor på hans snabblån. Men med dessa skyhöga räntor gör att dagens saldo inte stämmer med tisdagens då vi var på banken =( vilket betyder att lånet han fått beviljat inte längre räcker!!! F*tthål rent ut sagt!!!!! Nu har han svår ångest och vankar av och an och jag har ett stort behov av att ventilera här. Tack gode Gud för bloggen!! Annars hade jag inte orkat hålla ihop detta :(.
Jag säger er...augusti kommer att bli en svår månad. Får planera in i minsta detalj och ändå blir det jättejättesvårt. Snälla ge mig styrka att klara detta.

Idag hade han en sämre dag. Gråtmild och ångestfylld. Frågade om han var spelsugen men det var skam och ångest över de han gjort som plågade honom. Jag kan inte göra det han gjort ogjort men vill ju inte heller se honom må dåligt. Och nå klämkäcka ordspråk hänger inte heller på tapeten. Vi gick in på diverse spelkonton dubbelkollat att de var låsta och de som ännu inte var det låste vi mha kundtjänst i fem år. En steg mot rätt riktning det ska han ha cred för <3.
För egen del kändes det skönt att jobba natt igen. Få distans till hnm och alla känslor jag känner.
Förstår ni känslan att inte ens våga låta hnm gå till affären...för jag är så rädd han ska spela. Att be om kvitto på det han handlat osv. Han har för tillfället inget bankkort heller. Fy fasiken =/.

När jag fick den äckliga svidande sanningen i ansiktet så sa jag direkt att han behöver hjälp. Om vi ska vara "vi" så är det ett av mina många krav/önskemål annars kan jag inte stanna. Jag lade upp en plan och detta blir på samma gång en checklista och reminder för mig själv:

* Han använder den psykologremiss han fick vid sin utbrändhet
* Tar kontakt med en beroendeklinik som har erfarenhet av spelmissbruk och får hjälp med den biten
* Slutar ljuga för mig
* Ger mig full tillgång till hans konton och ansvar över räkningar, samt att han inte har tillgång till hela lönen.
* Låser alla spelkonton och möjligheten att ta snabblån
* Kontaktar banken för ett lån med lägre ränta för att få bort snabblånen.

Vad mer? Jag tycker att han varit villig att samarbeta och jag hoppas att det är så. Men min svikna sida vet att det antagligen inte håller på alla punkter =(. Nu verkar han vara villig att ta emot hjälp för sitt missbruk.

Jag har bestämt mig för att söka hjälp fr en beroendeklinik. Jag har alldeles för mkt tankar och frågetecken för att klara detta ensam. Att vara "anhörig till en spelberoende" är nog den mest googlade raden för min del nu. Att han igen ska iväg två veckor gör mig orolig. Hur ska jag våga lita på att han inte spelar..? Om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte vad som kom först..snabblånen, återfallet i spelberoende eller hans utbrändhet. Vad kom först hönan eller ägget?? Jag vet bara att jag ska försöka limma ihop nåt som är jävligt trasigt...mig själv =(

Ledsen och nedstämd =(. Det hjälper inte att han håller om mig och säger att han älskar mig när ETT år av svek bränner inombords. Hur ska jag tackla det och hur ska jag igen kunna känna tillit!?! Har fått tillgång och full kontroll av hans konton/pengar. Det gör mig galen av ilska att veta att samma dag som han kom hem spelade han bort 3-siffrigt belopp närapå 4-siffrigt. Det gör mig arg. Han har bett om hjälp utifrån. Låst sina möjligheter att spela och ta snabblån. Men ändå hur ska jag kunna lita på hnm igen???? När han kunnat ljuga och låta mig leva i tron att allt är perfekt!?!? Vad gör man? Vad skulle ni ha gjort? Separerat? Fortsatt kämpa? Kanske jag finner svar...

Då blir katten sjuk...riktigt, riktigt sjuk. Efter att vi ringt _åtta_ veterinärer får vi äntligen en som kan ta emot oss direkt. Röntgen visar totalstopp i tarmen eller helt enkelt tarmvred med vätskeansamling. Det mest humana var att avliva. Hem åkte vi med död katt. Vi hämtade töserna och missen fick en fin begravning. Hon fattas oss redan =((. Snälla, snälla nu räcker det med elände!!! Jag orkar inte med hur mkt som helst.

Än jag någonsin hade kunnat föreställa mig=(. Han har satt oss så rejält i skiten. Vet egentligen inte hur vi ska reda upp detta. Lögnerna har flödat ur hans mun sedan han kom hem. I nuläget vet jag inte alls vad jag ska tro på och inte. Imorgon ska vi till banken, vår/hans ända chans till räddning. Nekar de hnm/oss lån så vet jag att han är körd och att han högst troligt inte vill leva mer. Befinner mig i chock =(((. Idag vågade jag inte låta hnm köra...jag litar inte på hnm.
Så går det då man tar snabblån på snabblån och hamnar upp i svindlande 200t.

Kan ngn skjuta mig...tack