Idag har jag varit tvungen att prioritera hästarna eller hundarna. Det var hundarna som vann. Och jo innan ni börjar fundera. Hans häst ligger i farozonen, den är nästa som åker till försäljning...tro mig!! Inatt ska jag jobba. Känns bra, där kan jag koppla bort det som plågar mig till viss del. Nu sova för att orka med nattens bravader.

Är stressad, orolig och har svårt att sova =(. Det här har tagit hårdare än jag trodde. Har till och med funderat hur livet skulle vara om det bara var jag och tjejerna. Hur vi skulle ha det...hur vår ekonomi skulle se ut. Fast vem lämnar en person pga sjukdom? Men när hon på banken till och med tittar på mig med ögon fulla av medkänsla och beundran då börjar även jag fundera. Jag tänker inte bara ur mitt perspektiv utan även hur hans liv skulle vara. Han hade med 100% säkerhet klarat sig bättre, mindre bostad enbart för hnm mindre utgifter etc etc. Vad spelar det för roll han är ju ändå borta större delen av tiden?? Tankar snurrar, oron gnager och ångesten jagar mig likt en hungrig varg. Ge mig styrka någon. :'(