På väldigt länge som jag känner den där bubblande lyckan och livslust i kroppen. En helt fantastisk känsla!!! Varit med tjejerna på roadtrip och vi hade så kul. Det är söta när de är små (barnen)men att ha äldre barn är amazing!! Fina att umgås med. Måste njuta för en dag vill de inte längre hänga med mamma.
Nåväl allt är långtifrån bra men det är skönt att solen lyser ibland. :)

Lite nervös inför imorgon då vetten kommer ut och tar rtg på hästen. Hoppas allt är bra så vi får starta träningen igen. Men eftersom Karma tenderar att rövknulla mig hårt så lär hon knappast bli friskförklarad *asg*.

Saker med väldigt klara ögon. När den värsta dimman lägger sig. Då inser jag att väldigt, väldigt mkt är fel. Jag har bara valt att inte se det. Hur hans "jag älskar dig" inte väger så tungt som det borde att det bara blivit till nåt han säger per automatik. Hur han medvetet väljer bort mig för annat. Jag måste lova mig själv att aldrig bli någons nr.2 igen. Då är det ingen annan kvinna jag kämpat emot utan ett jobb. Så jvla patetiskt alltså!! Förresten vill jag inte ha nån annan. Ska nog leva ensam, det känns som att det blir bäst så... =/

Hemma! Möttes av P som var kärleksfull och jag kände direkt att här stannar vårt förhållande  . Han ska söka en egen lägenhet och vad händer med vårt gemensamma hus vet jag inte i nuläget. Men jag är övertygad om att det löser sig. Jag känner mig inte redo att klippa alla band, så vi ska försöka vara särbos. Det tror jag kan lyckas, jag sköter mitt och han får vänja sig vid att ingen torkar hans röv och reder upp den skit han gång på gång lämnar efter sig  . Jag har som plan att stanna här men jag vet inte om jag klarar huset själv. Det är stort men det skrämmer mig inte utan det som skrämmer mig är trädgården. Saker som jag vet jag inte klarar själv. Samma sak tekniska saker som jag inte kan själv i huset. Jag är rätt teknisk så om jag ger fan på det och jag vet att jag fixar det mesta själv och sedan har jag ju pappa kvar ännu som kan hjälpa mig  . Det som lite oroar oxå är ekonomin. Ska fråga chefen om jag får gå upp i arbetstid. Eller så plockar jag bara på mig alla extra skift som lossnar. Inom vården vet jag att extra skift finns och det är bara upp till mig hur mycket jag orkar. Det som egentligen var sista spiken i kistan var att båda mina tjejer sa att de inte orkar en höst/vinter till med det här upplägget. De vill inte se mig ledsen och denna ovisshet som vi lever i tär tydligen på alla.....inte bara mig. Jag lägger mina barn före mig själv och alla andra, de är det viktigaste jag har och när det säger att de inte heller mår bra då är det rätt avgjort. 

Fast tanken på att behöva dela sakerna suger     

Blev så jvla less i veckan så jag bad honom att kontakta en mäklare för värdering av huset. Sagt och gjort huset är värderat och det har ökat i värde. Imorgon är jag hemma och på söndag åker han iväg på jobb. Ingen av oss (jag och barnen) vill fortsätta med samma skit i höst/vinter... Han vägrar ändra sig..sorgligt :(

Med allt det jag har hemma nu så skulle jag göra det. Jag har båda barnen med mig och det hade räckt. Klippa navelsträngen en gång för alla med det jag har där hemma. Förra gången jag var bort hemifrån fick jag distans och den gången åkte jag hem med insikten om att vilja kämpa vidare. Nu vet jag inte om jag har det riktigt :(. Tungt, jvligt tungt, tankarna maler på. Smakar på känslan att inte vara bunden till hnm längre. Jag vill verkligen inte börja med samma rumba i höst igen. Påbörja en by säsong av att till stor del alltid vara ofrivilligt ensam... Borde sova på saken..

Har varit borta tre dagar hemifrån och det är skönt att få lite distans till allt. Saknar djuren väldigt mycket! Försöker att inte fundera för mycket på vårt förhållande men onekligen är semestern snart förbi och vi går tillbaka att se varandra var 3:e vecka. Men allt det där gör mig på så dåligt humör och vem vill va grinig på resan? Igår körde vi dotter nr1 till ett dressyrläger hos en duktig tränare. Hoppas verkligen att hon får valuta för sina (och mina) pengar!! Det var otroligt flott där och lite stjärnglans syntes både här och där. Nåväl har inte hört nåt av henne och det är ju alltid positivt!
Ok...jag reser med barn, hälsar på syrran med barn...onekligen blir det mkt barngrejer och det är ju...kul. Kanske.. :))

Och hästen då? Jo hon hade ingen senskada i hö bak, men troligen en spricka på griffelbenet :(