Med allt det jag har hemma nu så skulle jag göra det. Jag har båda barnen med mig och det hade räckt. Klippa navelsträngen en gång för alla med det jag har där hemma. Förra gången jag var bort hemifrån fick jag distans och den gången åkte jag hem med insikten om att vilja kämpa vidare. Nu vet jag inte om jag har det riktigt :(. Tungt, jvligt tungt, tankarna maler på. Smakar på känslan att inte vara bunden till hnm längre. Jag vill verkligen inte börja med samma rumba i höst igen. Påbörja en by säsong av att till stor del alltid vara ofrivilligt ensam... Borde sova på saken..