Saker med väldigt klara ögon. När den värsta dimman lägger sig. Då inser jag att väldigt, väldigt mkt är fel. Jag har bara valt att inte se det. Hur hans "jag älskar dig" inte väger så tungt som det borde att det bara blivit till nåt han säger per automatik. Hur han medvetet väljer bort mig för annat. Jag måste lova mig själv att aldrig bli någons nr.2 igen. Då är det ingen annan kvinna jag kämpat emot utan ett jobb. Så jvla patetiskt alltså!! Förresten vill jag inte ha nån annan. Ska nog leva ensam, det känns som att det blir bäst så... =/