Tänker tbx till förra sommaren, trots att det är smärtsamt. Han tog jobbet han har nu pga att det är sååå bra betalt. Såhär ett år senare garvar jag gott inombords. Så jvla dåligt betalt jobb har han nog aldrig haft under de 8år vi varit tillsammans. Sorry men det är snudd på patetiskt att jag som inte ens jobbar heltid oftast 8/10ggr har mera lön varje månad. Sedan ska vi inte glömma att han betalar hutlösa summor varje månad för lån...lån som är fast inte är fast i nåt annat än hans tidigare spelande. Så hur jävla fel vaggad är man då när man dissar familjen = trygghet när man inte fixar det själv???

Idag fnissar jag lite inombords åt hans dåliga val. Kanske för att det tröstar mig lite i slutändan.