Sedan två jobb och efter det semester. Börjar kännas bra faktist. Trodde inte att känslan skulle infinna sig men visst tusan tror jag att den är påväg  . Sååå gött!! Idag är det rätt segt som alltid då jag ska försöka svänga natt till dag osv. Barnen drog iväg några dagar till sin pappa...för att deras samvete säger så. De är inte så jätte förtjusta i att vara där men jag tror det är bra att de far ibland så uppskattar de vår tid lite mer sedan. Bestämde med systeryster att vi ska ta en shoppinghelg/tjejhelg i Ullared i höst, förena nytta med nöje. Det är vi fan värda hon och jag.   

Jag lovar er jag försöker verkligen att inte dra upp skitsaker och börja bråka med P... Ibland får jag fan bita mig i knogarna hårt.   

Det har jag gjort inatt. Jag gick bakåt egentligen ända till början då jag började blogga och fann att jag hade en otrolig glöd(tidvis) och jävlaranamma på den tiden. Oh my F-ing God!!! var tappade jag glöden och rappheten? När blev jag så jäkla negativ och apatisk!?   Var det när jag blev totalt blåst och bedragen av P? Eller tappade jag redan stinget före det? Ingen vet, en sak är dock säker. Jag måste finna det igen! Mitt känsloliv är en berg-o-dalbana men mitt liv är rätt stabilt om jag bara skulle våga "go with the flow" lite. Sedan att de senaste året har varit en prövning utan dess like och säkert förändrat mig som människa men.. Jag borde hitta en gyllene väg.    Det får bli nästa utmaning!

Alltså jag ska försöka dra mig ur det mentala mörker jag tippar ner i ibland. Han är hemma, vi hittar snart samspelet igen (hoppas jag)det tar någon dag när vi varit ifrån varann. Snart är det semester, inte illa :). Nattjobb 3/5...vädret lovas bli bättre. Hästarna ska snart få gå på bete, de har ju betat redan men inte så frodigt. Borde ha en betesreducerare på henne tidvis men då hade hon nog hatat mig för all framtid. Så hon få äta men några latveckor blir det inte tal om. Lilla skruttan min!

Jidderjidder vad jag svamlar skit, men jag har iaf betalt för det *skratt*

Inatt kom han hem för fyra veckor semester. Måste erkänna att jag inte är helt säker på hur det kommer att funka. Blir han rastlös? Jag? Blir det bråk? Ska ju inte ta ut nåt elände i förväg. Men jag kan nästan lägga min skalle i pant på att det blir strul :(.

Har jobbat natt 2/5.. Känns jäääävligt segt måste jag säga!! Är trött och vill hem och sova nu.

Har inte riktigt kommit igen efter dusten för ngn dag sedan. När det det lilla vi försökt bygga upp igen rasar ihop så börjar jag bara fundera. Jag funderar om det är dags att tacka för kaffet och dra vidare. Stanna och kämpa och få bevis på att inget kommer att ändras eller lämna? Att lämna honom känns som att hoppa huvudet före ner i nåt okänt. Det skrämmer mig, men att gång på gång bli besviken är tungt och tärande. Varför kan ingen bara bestämma åt mig?? Det hade varit så enkelt. Jag förlitar mig på att tiden kommer att visa mig rätt väg att gå.

Inatt är det jobb igen, sista nätterna innan semestern..borde kännas roligt sådär härligt och ljuvligt som det känns just före man går på 1månad ledigt...Än så länge lyser de känslorna med sin frånvaro.

På allvar, nu är vi där igen!!! Han uppför sig som ett barn och handlar därefter. Jag trodde att vi kommit oss förbi detta. Och att vi jobbar mot ett gemensamt mål men tydligen trodde jag lite för mkt denna gång också. Till skillnad från andra gånger då jag blivit vansinnig av ilska så bara bubblar det svagt nu. Jag bryr mig, såklart jag gör. Men istället för att gå bananas så ordna jag det på mitt sätt. Bad honom vara vuxen nog och ringa mig... Detta var snart en timme sedan *asg*. Antar att jag hade rätt igen en gång----> jag är tillsammans med ett barn som snart fyller 40.

--*Lucky me*--