Ujuj vad jag känner mig låg!! Jag pendlar mellan att vara ledsen och hatisk. Rätt jobbigt om jag ska vara ärlig. Är så ledsen över att min häst är söndersparkad och oren, jobbigt att vänta till tisdag innan vi kommer oss till kliniken. Känns för jävligt att hon vars häst sparkade min kan fortsätta träna sin häst utan problem och jag får sköta, kyla och be till Gud att Sillen är okej. Idag pickade jag sista penicillinet... Hon är så duktig min lilla Sill. Hon _hatar_ transporter så ikväll har vi last tränat. Gick ju bra...trots allt.
Så var kommer hatet in... Jo det liksom blandas med allt och förpestar min dag. Har igen börjat fundera på om jag borde lämna honom. Dessa tankar jagar mig tidvis och det är inte spec kul. Kan säga att det känns som en sten i skon. :(
Nästa fredag åker vi iväg...jag längtar!!!