På allvar, nu är vi där igen!!! Han uppför sig som ett barn och handlar därefter. Jag trodde att vi kommit oss förbi detta. Och att vi jobbar mot ett gemensamt mål men tydligen trodde jag lite för mkt denna gång också. Till skillnad från andra gånger då jag blivit vansinnig av ilska så bara bubblar det svagt nu. Jag bryr mig, såklart jag gör. Men istället för att gå bananas så ordna jag det på mitt sätt. Bad honom vara vuxen nog och ringa mig... Detta var snart en timme sedan *asg*. Antar att jag hade rätt igen en gång----> jag är tillsammans med ett barn som snart fyller 40.

--*Lucky me*--