Första året efter att någon dött som betytt väldigt mycket för en är otroligt tungt, påfrestande och känslomässigt chockerande. Det är trots allt inte ens ett år sedan mamma dog 10 månader på tisdag. Ännu den här tiden i fjol hade jag/vi henne kvar. Jag brukade alltid ringa henne då jag körde till jobbet på kvällarna. Vi brukade prata om ditt och datt, det var så otroligt skönt att ha henne där och jag trodde aldrig att jag skulle behöva lära mig leva utan henne så fort. Ikväll då jag körde till jobbet var en sån kväll då jag verkligen hade behövt få prata. Kände mig rastlös över att inte kunna fiska upp telefon och ringa  henne. Rastlösheten övergick i irritation, som övergick i ren och hjärtskärande sorg och saknad. Mamma var mitt allt, min trygghet, mitt stöd och min absolut bästa vän  . Nu har jag snart varit utan henne ett år och visst vågorna av sorg kommer, inte lika ofta men väldigt oförutsägbart. Då de gör det så är det så överväldigande jobbigt att jag inte vet hur jag ska ta mig igenom det. Vi brukade alltid tagga inför semester. Hon brukade messa mig och lyckönska inför semestern. Det är JUST därför det inte känns riktigt som vanligt.

Saknar dig mamma och jag älskar dig   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi fortsätter väl där vi slutade. Vi åkte hem med en helt ny tillvaro. En tillvaro med mediciner dagligen, täta blodprover samt regelbunden kontakt med sjukvården. Nu var det trots allt besök på tre olika områden. Så i stort sätt snittar vi 1-2be...

Är jag tillbaka eller gästspelar jag bara i min egen blogg? Jag vet inte men jag börjar lite smått för att kanske återgå till flere inlägg. Det jag vet är att den flamsiga lite barnsliga skribent som påbörjade denna blogg 2008 är borta, här sitter nu...

Måste lära mig cykla utan stödhjul. Lika lite som ett barn vill släppa dem vill jag lära mig att leva utan P!! TROTS att jag älskar honom av varje cell i min kropp, måste jag släppa taget. Stödet är borta och ni ska veta att vissa dagar har varit mag...

Oavsett vad det varit för oväder i mitt liv tidigare så finner jag ändå ro på jobbet. Får distans till min egen tillvaro. Och tro mig det är nåt jag verkligen behöver nu just!! Har en tung dag bakom mig där jag bitit mig i knogarna för att inte mes...

Helvete vad jag saknar honom. Det sliter sönder mig inombords :((. Om det skulle utdelas ett piskrapp för varje gång jag tänker på hnm eller saknar honom hade jag varit sönder piskad idag. Antar att det här är priset det kostar att skiljas fr den man...