Gud så jävlig rubrik   . Men med tanke på vad klockan är så är de där det bästa jag kom på. Nattjobb it is. Natten hittills har gått bra, inga större missöden eller katastrofer. Vad beträffar mitt förra inlägg så kan jag tryggt berätta för er att jag är varken vild eller galen    . Känner inte för att outa mig. Endast av den orsaken att jag bor i en jvligt liten håla och är inte direkt intresserad av att "någon såg nånting på nätet hen berättade sedan åt blablablaa". Så är det, har själv ramlat över bloggar och bara *whaaaat!!*. Jag är lite för känslig ännu för att kunna klä av mig naken och låta mig bedömas offentligt. För tro mig, jag är en scheeten schleeten kvinna som håller ännu kramapktigt i en mental livboj för att inte knata under.

Men hörni, semester på antåg. En natt kvar efter denna och sedan är jag borta ur jobbspelet fram till 17 augusti, inte helt illa pissat. Måste erkänna att i år blir inte semestern sådär bra som den hade kunnat bli. Försöker och inte känna *faan vad surt, jävla karl* men innerst inne kanske det är så. Om jag hade fått göra vad som helst så hade jag på måndag den 18.7 packat en väska, satt mig i bilen med P och bara kört runt och campat, bytt land, smakat på Europa och bara varit. 

Vet ni vad, jag är livrädd för att vi inte ska fixa semestermånaden, vi har inte ett enda besök inbokat hos någon terapeut, inte parterapi för honom eller mig, inte något besök på beroendekliniken för honom inget, nada, nothing och det skrämmer mig.   Dessutom är det på måndag ett år sedan helvetet bröt lös, då för ett år sedan raserade hela mitt liv i bitar.. Blä det väcker många känslor..  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi fortsätter väl där vi slutade. Vi åkte hem med en helt ny tillvaro. En tillvaro med mediciner dagligen, täta blodprover samt regelbunden kontakt med sjukvården. Nu var det trots allt besök på tre olika områden. Så i stort sätt snittar vi 1-2be...

Är jag tillbaka eller gästspelar jag bara i min egen blogg? Jag vet inte men jag börjar lite smått för att kanske återgå till flere inlägg. Det jag vet är att den flamsiga lite barnsliga skribent som påbörjade denna blogg 2008 är borta, här sitter nu...

Måste lära mig cykla utan stödhjul. Lika lite som ett barn vill släppa dem vill jag lära mig att leva utan P!! TROTS att jag älskar honom av varje cell i min kropp, måste jag släppa taget. Stödet är borta och ni ska veta att vissa dagar har varit mag...

Oavsett vad det varit för oväder i mitt liv tidigare så finner jag ändå ro på jobbet. Får distans till min egen tillvaro. Och tro mig det är nåt jag verkligen behöver nu just!! Har en tung dag bakom mig där jag bitit mig i knogarna för att inte mes...

Helvete vad jag saknar honom. Det sliter sönder mig inombords :((. Om det skulle utdelas ett piskrapp för varje gång jag tänker på hnm eller saknar honom hade jag varit sönder piskad idag. Antar att det här är priset det kostar att skiljas fr den man...