Det är tungt att vaka vid sängen... Det är dessutom med motstridiga känslor. Ena sidan vill ha kvar mamma och andra vill hon ska få somna in. Tycker hon har kämpat tillräckligt nu!! Men hon hade en mkt frisk kropp när detta hände så den är stark även nu. Och då man står inför sista resan med en stark kropp så blir det utdraget.

Mamma kämpar på även om vi nu ser att slutet börjar närma sig. Tanken var att hennes organ som går att anv skulle rädda andra människor. Men snart börjar den tiden oxå rinna iväg. CT taget igår, trycket bara ökar i hjärnan. Nu sitter vi i dödens väntrum... Och det är så smärtsamt att jag knappt kan andas själv :(