Anhörigmöte på beroendekliniken avklarat. Kändes väl ok att prata. Jag har lite svårt att öppna den "mentala låda" som jag gjort för det som hänt. Varför röra i det som gör ont?! Fast det är ju just därför jag är där =/. Borde börja inse att jag inte kunnat göra nåt åt det som hänt...det är inte mitt fel att jag inte kom på hnm tidigare. Hur skulle jag kunna ana nåt sånt? Den biten måste jag jobba med! Överlag är det inte sådär kaotiskt känslomässigt som det var i början. Det känns mer neutralt. Ny träff 8.10 :)