Vi tuffar på. Imorgon ska hans pappa genomgå en riskfylld operation. Min fina skatt är märkligt likgiltig inför morgondagen. Hade det varit min pappa hade jag velat träffa hnm före ifall nåt går åt helsike. Men inte P!! Är detta ännu ett resultat av medicinen? Eller ett försvar mot att behöva möta de känslor som han skulle tampas med? Jag vet inte...är ingen tankeläsare. Men tänker inte tvinga hnm till nåt. Nu är det för sent oavsett. Ny dag imorgon..nya utmaningar.