Hittar inte riktigt sömnen. Blev trots allt en ganska tung dag. Såg att min finaste skatt kämpade på som fan trots att han var alldeles färdig som människa. Han gasar och jag försöker bromsa. Med varierat resultat! Om han bara skulle kunna acceptera att energin inte räcker till allt.
Men utan att låta för naiv så måste jag ändå erkänna att ibland kanske han till och med orkar skratta/skoja. Det har han inte gjort på länge....väldigt länge! Kanske medicinen hjälper? Vågar jag ens hoppas? Nu sover han iaf tungt bredvid mig ombäddad av Imovanens fjäderlätta smekningar och med tanke på hur skogstrollet låter i fotändan så drömmer hon om ett smarrigt märgben *asg*. Och vem snarkar egentligen mest av dem två?! En helt nomal nattlig reflektion hos familjen "hit och dit" :).

Söndag it is...ingen måndagsångest här inte. Har ledigt imorgon så det känns najs. Solen gassar på ute men inne hos oss är det rätt mulet och melankolisk feelis. Älskling var snabbt uppe imorse...hans rastlöshet verkar öka av Imovane..nåt jag inte hade räknat med *blä*! I början smittade hans rastlöshet av sig på mig. Nu blir jag inte längre påverkad negativt annat än att det smärtar mig att se. Han drog iväg med Polacken och Trollet på en skogstur...hade tuggat ner alla fingrars naglar innan han var hemma igen. Han har dock en förmåga att göra mig orolig om nåt avviker fr det "normala". Väntar man sig att han ska gå 4km rundan och han tar 8,5km och blir en timme senare än vanligt blir jag en smula nipprig. Jag har master i katastroftankar...