YEEEEEEY nu är det torsdag...och snart är min älskade P hemma igen. Den som väntar på nåt gott väntar _alltid_ för länge *asg*. Han är nog inte hemma imorgon än men har jag tur kommer han in genom dörren under lördagen. Fatta vilken prima feelis asså!!!! Min vackraste prins P kommer svepandes...dock inte på sin vita springare men i pruttomobilen. Lääängtar efter gos, närhet och SEX framför allt, shit det var inte igår man fick sig en omgång med kn*ll.

*Happy moment*

Har märkt en total försämring på människors humör och jag kommer inte på nån bättre anledning än värmen. Nu om nångång får vi ta emot hinkvis med skit på jobbet. Men så är det att vara på en akutmottagning, det får man ta. Även om man inte orkar hur mycket som helst. Igår satt jag på ett väldigt utsatt ställe där man får ta extremt mkt skit. Jag orkar till viss del men jag är ingen övermänniska, jag har oxå känslor. När arbetsdagen äntligen var över och jag kom till bilen satte jag mig ner och grät. Ledsen över allt skit jag fått ta, personligt och rent allmän skit. Brukar inte vara den som tar illa upp i första taget men 8 timmar knäcker även den starkaste. Och kom inte dragandes med att de är sjuka och blablabla...den som är sjuk _verkligt sjuk_ orkar inte gnälla. Var tvungen att ringa mamma, bara för att få prata med nån som älskar mig...gränslöst.

Åt alla skitarslen som förpestar min tillvaro på jobbet