Som om jag hade nåt större intresse att diskutera det... Vårt skogstroll hade tydligen ätit nåt tokigt igår för inatt har hon kräkts och skitit ner varenda matta på hela nedre plan:((. Inte så skoj alls! Det var ju tur P var hemma, det hade inte varit skoj att städa ensam.
Ett plus poäng till hnm för det. Med tanke på hur mkt han är på minus så...
Utöver allt skit så ska jag dessutom jobba ett kvällsskift. Blir ju intressant med tanke på att jag inte gjort det på flere månader =\

Har velat och funderat. Och funderat lite till. Hur gör man då man blivit så ordentligt sviken och bedragen av ngn man älskar så mkt. Lämna, stanna, lämna, stanna??!! Kom fram till att jag ger honom 10månader. Lika länge som han bedragit mig har han nu möjlighet att bevisa mig att han är värd mig och tjejerna. Jag är för gammal för bullshit. Jag vet mitt värde och jag tar inte kattskit i utbyte. Tio månader...spelar han eller gör nåt som visar motsatsen till att han älskar mig så mkt som han säger så lämnar jag honom. 1:a juni 2016 är jag endera en lycklig kvinna i ett fint förhållande eller singel och kanske till och med lycklig singel?! Jag vet inte vad framtiden har att ge. Men av mig får han inte flere dgr än det iaf.
Tills dess knatar vi på och bloggen är och förblir mitt andningshål <3.
Puss & Kram :)

Hem kom han med ett 8-pack öl och tjahapp...det va ju intressant. Ikväll dricker han isf ensam för jag har inget behov och min magkatarr behöver verkligen INTE irriteras mera nu. Vi kan ju byta ett beroende till ett annat förståss. Giv mig styrka.

Och det är med delade känslor minsann. Dags att veva runt i soppan lite igen då. Känner att det är så mkt som är osagt. Han kan inte svara på mina frågor och det gör mig så frustrerad :(. Jag tycker jag har full rätt att få alla svar på alla mina frågor. Har funderar jättemkt på vår framtid. Har vi ens ngn sådan? Orkar jag med ett uppbrott? Vad vill jag egentligen. Jag är bara trött...fruktansvärt trött.

I slutet av augusti har jag inte ätit godis på 3!!år. Men när tillvaron annars suger så är det lätt att trilla dit igen. Så när jag kom till jobb och såg detta fick jag stålsätta mig och bita mig hårt i knogarna för och inte tröstgotta mig i innehållet. Men man har ju vilja av stål :) så dessa små chokobitar får nog nån annan smaska i sig.

Eftersom jag igen jobbar natt så har jag sovit bort hela dagen. Inte mig emot. Då man sover slipper man sina problem för en stund. Varmt ute idag tyvärr märks det tydligt att vi kommit in i augusti..blåsten har en kylig underton.
Var nog dum som trodde hon på kommun som sköter betalningsförbindelsen skulle ringa som hon lovat. "Jag ringer på måndag"...My ass!! Idag är det onsdag och telefon är lika tyst som alltid :(. Borde ringa upp men jag skämdes redan första gången, att sedan behöva göra det igen känns bara motbjudande.
Vad beträffar min player till sambo tror jag inte heller han kommer ngn vart med sitt beroende. Dessa jvla väntetider!!
Jag måste hitta ett sätt att förlåta...men hur?? Vill jag ens?

Vet egentligen inte vad som är svårast att acceptera. Att han ljugit eller svikit mig. Kanske det rent av är kombinationen. Hur kommer man förbi detta? Har frågat mig otaliga ggr de senaste dagarna. Trodde att det skulle bli lite lättare då ngr dgr gått men icke. Det är som syra det letar sig djupare och djupare hela tiden. Att han inte är hemma gör att jag har tid att fundera och då jag inte har barnen runt mig så sjunker jag djupt ner i mina grubblerier. Blir tidvis så förbannad på hnm. Kan ngn bara väcka mig ur denna äckliga dröm. Vi hade allt, allt som ett bra förhållande ska ha. Iaf fick han att tro att det var så. Att ha gått från "han är mitt allt, min själsfrände" till "vad fan gör jag nu, känner jag ens människan?..om han är kapabel att göra det här vad faan är då nästa grej".

Det dödar mig långsamt och utdraget :(

Någon wow-feelis är det väl inte. Soon to be 14-åringen berätta att hon inte orkat fixa ett kort ens och min blivande 12-åring hade fixat paket...fick en alldeles egen kaffemugg. Värmde långt ner i hjärtat att hon ens tagit sig tid att fixa present OCH kort <3! P är inte ens hemma. Men ett samtal fick jag ju. Det är väl det minsta jag kan begära. Ujuj...bitterheten svider idag. Men oavsett vad så grattis till mig själv 37 uppnådda år det är inte illa pissat alls :).