Det är väl ok att festa till det ibland men att hänga på efterfest till typ 7 på morgonen är väl inte ok. Snarare nåt jag borde ha gjort när jag var 20...typ. Hur som idag är det söndag. P var hemma ett dygn på veckovila men inatt var det dags att åka iväg igen. Det finns nog att jobba på innan vi är på samma nivå i vårt förhållande som innan allt skit. Jag hoppas att jag kan hitta tbx till samma. Men en sviken själ är rätt trasig :(. Jag är trasig och glömsk.

Ute på galej med syrran igår. Illa nog så är jag fortfarande onykter :)). Oj vad jobbigt om ngr timmar bara. Antar att ngr timmars sömn skulle vara att föredra. Nixpix... Tänker inte orda dessto mer om utekvällen. Den var precis vad jag behövde <3

Fick en fråga på bloggen..i all chock raderade jag den utan att svara :).

Fast vid närmare eftertanke kan jag ju svara dig "Jonas".
Trots att jag är en gammal tacka...ngt bitter och synisk sådan. Så är jag inte singel! Så nej tyvärr. ;) *skratt*


...det där behövde jag :)

Till fånga och ringde hon som sköter om bet.förbindelse för ev samtal på Beroendekliniken. Denna person är oxå min gamla chef. Lite besvärligt var det, lite varning för skämskudden. För så är det...jag skäms över det här och över vår situation. Då är det inte ens jag som ställt till det. Hon skulle återkomma på måndag. Får jag inte samtalshjälp där så måste jag söka mig annanstans.
Vet att han just nu befinner sig 25km ifrån mig och jag vet inte om jag hade velat träffa hnm. Saknar jag hnm...? Svårt att säga..en del av mig gör det, tror jag.

Idag är en dag fylld av ångest och flyktkänsla. Då tröstar denna av någon märklig anledning. Den gav mig ett lugn...som jag så desperat behövde nu  

Källa: Okänd, nätet

Jag får inget stop på mina tankar. Och jag hittar inga konkreta svar heller. Som min äldre lintott sa åt mig...men mamma vem har du att prata med?.. Ja vem pratar jag med? Vem tröstar knyttet?? Ingen...bloggen antar jag. För de jag vänt mig till kan inte bemöta mitt problem eller är så överhopade med eget bagage för att orka lyssna på mitt. Kan fundera på människor jag möter vad de har för problem som plågar dem. När jag ser personer stå vid spelautomaterna kan jag undra om de oxå lever i ett missbruk. Har de oxå en där hemma som inte har en susning om att problemet finns. Att just i det ögonblicket spelas matkassan bort eller södernresan som planerats ett halvt år rinner ut i sanden. Alla drömmar blir söndersmulade till ingenting och i slutändan står de tomhänta och ser drömmarna som hade kunnat slå in sakta blekna och försvinna?! Jag blir förbannad!!
Men vad hjälper min ilska...mina drömmar är grusade för många år framöver.

Idag har jag varit tvungen att prioritera hästarna eller hundarna. Det var hundarna som vann. Och jo innan ni börjar fundera. Hans häst ligger i farozonen, den är nästa som åker till försäljning...tro mig!! Inatt ska jag jobba. Känns bra, där kan jag koppla bort det som plågar mig till viss del. Nu sova för att orka med nattens bravader.

Är stressad, orolig och har svårt att sova =(. Det här har tagit hårdare än jag trodde. Har till och med funderat hur livet skulle vara om det bara var jag och tjejerna. Hur vi skulle ha det...hur vår ekonomi skulle se ut. Fast vem lämnar en person pga sjukdom? Men när hon på banken till och med tittar på mig med ögon fulla av medkänsla och beundran då börjar även jag fundera. Jag tänker inte bara ur mitt perspektiv utan även hur hans liv skulle vara. Han hade med 100% säkerhet klarat sig bättre, mindre bostad enbart för hnm mindre utgifter etc etc. Vad spelar det för roll han är ju ändå borta större delen av tiden?? Tankar snurrar, oron gnager och ångesten jagar mig likt en hungrig varg. Ge mig styrka någon. :'(