Borde egentligen hoppa och studsa av glädje. Ska äntligen få träffa P ikväll efter många långa dagar av saknad och tomhet. Men den där riktiga glädjen vill inte riktigt infinna sig. =(

Påtok för många mörka moln på himlen för det.. Borde för fan lära mig att leva NU inte i framtiden. Men vad hjälper det egentligen när framtiden för tillfället skrämmer skiten ur mig.

Snart är det iaf söndag, söndag betyder många saker nuförtiden. Barnen åker, P och jag träffas betydligt mer intensivt och jag har plötsligt inga skyldigheter eller nån att ta ansvar för igen på en hel vecka.

Jag lever ett liv som en person som inte har barn som är fri som en fågel, fri att göra precis vad som helst. Nåja..jobba måste jag ju..men annars så kan jag förvalta tiden exakt hur jag vill =)..

Voj förbannade j-vla förpissade otur. Pratade med P på msn. Vågade äntligen fråga _hur länge hamnar du att jobba på distans då_. En fråga som jag egentligen inte ville veta svaret på, men är dum nog att fråga.

Svaret...höll på och dö innan jag fick svaret.. och en del av mig dog oxå..

TVÅ ÅR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!

Sabla skiiiit sug på den du! Trrrevligt myyysigt. Så av de 52 veckor 2009 har så ser jag honom som mest 12veckor... 40veckor av saknad, tristess, osäkerhet, dötid. Men jag är ju så fruktansvärt envis, det ska funka. Det får fan i mej funka. Jag blir mållös..

Har julfest 12december...dryg vecka tills. Skitkul som alltid, MEN _vad_ ska jag ta för kläder. Kollade runt lite och hittade denna. Gillar den skarpt. Ok säg att jag köper den. Vad har jag då nertill?? Tips och idéer tas emot även här!

Och vem vet de kanske somnar hyffsat normal tid...eller så inte. Kinder nr1 somnar oftast bra och sover gott hela natten, medans Kinder nr2 somnar men vaknar av nattskräck ~2timmar senare. Somnar om igen med mycket möda och stort besvär för att sedan vakna några timmar senare och stenvägra fortsätta sova i egen säng. Vete fåglarna hur jag ska få den trenden bruten. Jag skulle vilja att hon sov i egen säng hela natten. Men det är väl för mkt begärt av en 4-åring. Kanske det är jag som borde vara mer bestämd men jag har lite svårt att vara det och lyssna på gråten då Kinder nr1 sover i samma rum. Jävligt taskigt dilemma.

Hur länge kan man blunda för den stundande julen??? Hur länge kan man leka att det inte aaaalls e´ påG att bli jul? Kanske det finns ett litet piller som man kan ta, så man sover förbi julen?

Det här året blir allt fel...vi är inte längre nån familj och de jultraditioner vi skapat sedan barnen kom är utsuddade. Vi ska väl försöka på nån jvla light variant. Men det känns ju inte bra alls. Hans föräldrar har inte pratat med mig sedan skilsmässan, det blev automatiskt jag som blev syndabock och sparkplank. Och även fast de slutat snaddra skit så sitter taggen kvar i mig. Och jag har lite svårt att svälja sånt. Min älskade syster som alltid brukar fira julen hemma, kommer inte hem i år. Det är förståeligt att det är dags för henne att bilda egna jultraditioner med sin blivande familj. Men för mig har det varit mkt förändringar de senaste månderna och julen känns svår. Jag kan inte blunda, jag kan koppla på autopiloten och göra det som krävs av mig. Men den riktigt mysiga julkänslan är utbytt till julångest.

=(((

uppkört i arslet på alla som vill, gäller och inte tappa tvålen i duschen kan jag lova!?

Det är typ vad jag har att acceptera på sidan om "allt annat trevligt". Alltså, för att inte skruva till ungarna direkt så har vi bestämt att vi ska ta det _väldigt lugnt_. Inte inviga dem i en ny värld med nya partners, bonussyskon *ASG* men läs det där ordet...bonussyskon... WHAT?? Nåja vad de än kallas..Det går ju tyvärr inte att blunda för det faktum att tillsammans så har vi FYRA ungar..

Oavsett vad så ska dessa små liv inte behöva få serverat allt på en gång. Så jag och P använder msn som ventil då vi båda har barnen. Kvällarna går snabbt kan jag lova, blir mkt snackat på kort stund. Nåväl, idag visade sig att det är tydligen inte bara vi som har tillgång. Xwife med trollspö har oxå tillgång till hans konto, tydligen har hon klurat ut hans password. Jävla rubbade kärring alltså. Nåja så idag i arla morgonstund loggade plötsligt P in på msn. Det finns bara ett liiiitet problem, han jobbar nu och kan inte logga in.... *eeeh*

Intressant vändning, han fann det oxå lite roande. Dags att byta password... I guess

De är ju trots allt med mig denna vecka, fast jag ännu inte nämnt ett endaste ord om dem. Av nån konstig anledning verkar de ta hela den här situationen väldigt bra. Kanske för att jag och Xmaken inte bråkar eller spyr galla på varandra? Vi har ett bra band mellan oss ännu trots att kärleken tagit slut för länge sedan. Han har en ny vid sin sida och jag har inga problem med det.

Barnen två tjejer... Sitter för tillfället och kollar Barnkanalen, grym barnvakt förresten =). Borde verkligen göra nåt vettigt idag. Men jag får inte ändan ur vagnen. 

Kan ju ha att göra med att jag är väldigt petig med dessa 48timmar efter magsjuka. Min äldre kråka började spy natten till onsdag och då är det bara att sitta inne och se glad ut. Ikväll har jag lovat dem en liten promenad till Vårdcentralen för att hämta intyget från BVC. Måste ju vara intyg på att hon är sjuk så jag får vara hemma. Skittöntigt men så är det i denna byråkratiska skitvärld vi lever i.

Näe, det är väl bara att sparka igång dagen då.

Från att ha trott att vi, jag och min nyfunna kärlek skulle ha tillgång till varandra ofta som "normala" par har. Hamnar jag nu istället att inse att så kommer det inte att bli. Är så himla förvirrad. Har så mkt känslor i kroppen. Mest sorgsna, är så himla ledsen, knäckt...varför måste mattan alltid dras bort under fötterna på mig?? Jag trodde äntligen att jag fått flyt, men det var visst inte så. =´(

Alltså korten på bordet han kommer att jobba 2-3veckor borta och vara hemma 1vecka. På den lediga veckan ska han hinna med sina barn, mig och sina andra "anhöriga", då ska vi inte heller glömma lilla Xfrun som alltid ska ha med sitt trollspö i arslet på nån.Jag får inte riktigt ihop den ekvationen. Nånstans kommer det att falera och jag kommer aldrig att tillåta hnm försumma sina barn. Så ska då barnen bo här med mig/oss? och de veckor han är hemma och jag har mina barn, ska vi då alla SEX rymmas på 80kvm? En fullständig "horror-tanke"!!Jag velar mellan att fortsätta kämpa och se vad framtiden har i sitt sköte och att göra slut. Snippsnapp slut på allt!? Vad gör man då när alla alternativ gör lika ont?????

Placerar allt i en liten låda som man låser och äter upp nyckeln??

Slut... göra slut innan det ens har börjat på allvar känns ju...inte direkt upphetsande. Men det är väl såna här gånger man får höra "har man gett sig in i leken, får man leken tåla". Men om jag är en "runner" som så fooort det blir lite osis om öronen sätter benen på ryggen och pyser kvickt som fan.

Fucketifuck! Sitter och väger allt i två vågskålar. Eller varför inte ta en prästkrage och plocka blombladen.. orkar..orkar inte..orkar..orkar inte..

Kanske det vore nåt!?