Egen lycka och välmående pga P. Nu får jag igen betala ett värre pris pga honom. Visste att det här skulle bli svårt för min yngre dotter. Men att hon skulle vara så arg på mig visste jag inte. Knappt så hon pratar med mig. Jag visste att det här beslutet skulle stå mig dyrt. Blev det för dyrt? Borde jag ändå ha bitit ihop en stund till?! Hade det blivit bättre? Helvetes jääävla skit.

Att försöka ta mig ur detta förhållande liknar lite pojken och vargen. Jag ropar att jag är fri men ändå händer inte ett skit. Jag är ändå kvar i samma sirap. Låst likt ett djur i gapet på en krokodil. Ska han låta mig gå? Jag tvivlar, hade mess på telefon fr hnm då jag vaknade. Ett godnatt meddelande som jag aldrig hann läsa igår. Vaknade 09 men vänta med att kolla det några timmar senare. Bara för att visa att jag inte är den som väntar maniskt på ett livstecken, likt den knähund jag blivit till den senaste tiden. Det är nu det börjar...jobbet att bryta mig fri och försöka hålla alla i familjen på bra humör.

Jag har lärt mig en sak, en viktig läxa. Börja aldrig ett förhållande med en missbrukare. De plockar sönder dig bit för bit för att sedan bygga upp en person som passar dem bäst. Hur fan hittar jag mig själv igen, utan att förlora mig själv till honom ännu en gång!?