Idag har jag gjort en djupdykning i allt...

Från att ha känt massor och haft mängder av tankar så känner jag mig nu tom. Klart som fan att tankarna gnager stundvis men de plågar mig inte som tidigare. Gjort är gjort liksom...han kan inte ta tbx det han gjort och jag kan inte leka att allt är som förr. Jag saknar det vi hade...men de senaste 10mån är ju bara fake..så vad saknar jag egentligen.
Nu rullar det på dag efter dag och jag bara väntar på nästa skit sak att hända..

Helt sjukt skönt ska det bli att få åka hem och sova om 40min. Natten har varit ok. Varken stressigt elr slött. Tyvärr måste hundarna både matas och rastas innan jag får krypa ner. I forts blir det ju oxå så att hästarna ska matas och föras ut innan jag får sova försöker hitta ngn lösning på hur det ska gå smidigast. Nåja 2v till innan jag behöver tänka på det :). Hoppas P uppför sig, skulle inte orka med ngn motgång till....

Känner mig så ensam idag. Igår var det skönt då de åkte, idag känner jag mig bara ensam. Har ju hundarna men de pratar ju inte direkt. Tittar på Parneviks på 3:an...alltid något. Gamla avsnitt visserligen men det är ju ngt underhållande! Imorgon börjar nattjobb igen. Shit vilket väder de lovat de inkommande 10 dagarna :))

Veckan gick rätt bra då P var hemma. Visst hade jag ngr riktigt djupa svackor. Men överlag var det ok. Kanske vi kan hitta tbx till varandra. Däremot märker jag att jag snabbare tar en vassare ton mot hnm. Inte så charmigt men...för tillfället är det så. Tyvärr har jag gråt som bubblar men jag tror att jag sväljer det en tid till. Men jag håller fast vid det jag sagt...spelar han igen så är det färdigt. Nästa gång han kommer hem blir det besök på kliniken två, ser framemot det.

Hästen redde upp koliken eller medicinen gjorde det. Dock började skogstrollet sin löptur idag. Tre veckors helsike framför oss då...
Idag åker barnen till sin pappa. P börjar jobba igen och tillvaron återgår till ensamhet igen.
Hiss eller diss?

Igår fick hästen kolik. Fattar inte hur allt ska hända nu just. Är så trött på allt som sker i min tillvaro nu just. Känns som att det är nåt precis hela tiden. Sakta men säkert bryter det ner mig. Veterinären var ute kl.01 inatt och slangade henne samt gav värkmedicin. Den håller i sig fram till 13 idag. Är så jävla orolig att det börjar om då. Har promenerat så mkt med henne. Flere timmar igår kväll och inatt och så tog vi en tur på morgonen. Borde promenera igen. Suck :(

Idag fick vi inte bara en tid utan två till Beroendekliniken, 31.8 samt 2.9 tycker jag är helt fantastiskt bra. Sedan får jag bara hoppas att det hjälper honom. Det kan man ju aldrig veta. För egen del ska jag närvara vid den första. Sen får vi se. Är ledig nu fram till tisdag och det är så behövligt!! Har drabbats av ngn form av supertrötthet som inte är att leka med. Nåja hellre förlamande trött än orolig och rastlös.