Jag måste(!!) ta mig ur detta förhållande. Det förgiftar mig och min tillvaro. Jag har på nåt sjukt sätt blivit hans knähund som fogar mig efter allt. Det är så jvla surt. Han har igen haft ngr dgr då han är onåbar. Lägger endast korta kalla mess. Och ikväll kom han hem...vi har inte setts på över en vecka och han är för trött för att ses så han stannade hos sig. Och jag är så dum att jag inte fattar bättre än att hålla fast vid en sån skit.
Man är aldrig för trött för att se och hålla om den man älskar.
I min värld är det så!