Vet inte vart november tog vägen. Det var iaf en tuff månad!! Mörkret håller på att äta upp mig. Varför bor man i ett land som är mörkt 9månader om året?! Nåväl det är väl så bra eller så dåligt som man gör det.
Igen känns det som att jag drunknar i min egen tillvaro. Problem och oro ställer sig på rad och jag kämpar vidare som ensamstående mamma till två väldigt fina men väldigt viljestarka döttrar. Det känns som att vad jag än gör, HUR jag än gör det, så kommer det tbx och biter mig i ändan. Näpp dags att dra upp snoret och kämpa vidare...en dag i taget.