Hur kan man säga åt en person att man älskar den och i nästa helt iskallt välja bort allt som har med den personen att göra??!!
Hur har han mage att säga att han älskar mig när han uppenbarligen inte har några som helst problem att dissa oss?? Lite svårt att greppa måste jag säga!! Att han väljer ensamhet istället för den enda familj som alltid stått bakom honom i vått och torrt?! Jag känner inte igen hnm längre. =(

Herreguud vad jag älskar honom men han gör mig illa på så många sätt. Jag måste släppa taget men hela mitt inre skriker nej. Oftast är jag helt lugn i tanken på separationen. Men ibland som nu så vill jag bara vrida tillbax klockan då allt var bra.
Det enda jag vill är att bli älskad på riktigt. Och att han finns nära då jag behöver honom som mest.
Kanske det är fel på mig...för fet? För ful? Elak? För höga krav? Näe så fan heller jag tänker ta det här på mig!!!

Inte mycket att säga om det. I nåt skede måste man inse sitt eget värde och gå vidare. Gudarna ska veta att jag kämpat på alla sätt men han ville annat och valde bort oss. Tjahapp bara att tänka framåt och fundera på det praktiska.