Från att ha hållt mig flytande så är jag nu nere på bottnen. Jag befinner mig i ett mentalt mörker som inget tränger igenom. Sorgen efter mamma och P´s svek plågar mig dagligen. Har en tung mantel av sorg och förtvivlan liggandes över mina axlar. Orkar inte kämpa längre, orkar inte försöka få vårt förhållande att funka. Han försöker ju inte heller. Nåja frågar du hnm så försöker han säkert massor...men sanningen är att han inte gör det. Vi bråkar, jag bråkar, jag blir sur...han blir tyst. Orkar inte skriva gulliga meddelanden eller sånt bjäfs. Det hjälper inte, det jag känner nu är inte bra känslor alls. Kan jag få lämna in mitt livskort? Jasså, får man inte. Nämen vad bra fortsätt plåga mig då jvla liv!!!

Jag trodde på allvar att jag "kommit över" det P gjort mot mig, men jag kan inte svälja det. Jag kan inte förlåta och jag kan inte glömma. För vad gjorde han efteråt? Jo han tog första bästa utväg och lämnade mig ensam hemma. Han är borta största delen av tiden och det verkar han ok med OCH det sårar mig. Jag vill han ska ha det lika kämpigt som mig, lida lika mycket och plågas av samvetskval. Well det händer inte och jag måste gå vidare. Jag gav honom 10månader att bevisa att vi hör ihop. FEM av dessa har gått och jag tror inte att vi reder ut detta. Vi är sämre än någon gång tidigare...

Vem ska kunna förstå mig nu då det enda person som jag kunnat prata med inte längre lever. Älskade mamma jag behöver dig mer än någonsin. Kom tillbaka!! För jag är inte redo att leva utan dig ännu   .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi fortsätter väl där vi slutade. Vi åkte hem med en helt ny tillvaro. En tillvaro med mediciner dagligen, täta blodprover samt regelbunden kontakt med sjukvården. Nu var det trots allt besök på tre olika områden. Så i stort sätt snittar vi 1-2be...

Är jag tillbaka eller gästspelar jag bara i min egen blogg? Jag vet inte men jag börjar lite smått för att kanske återgå till flere inlägg. Det jag vet är att den flamsiga lite barnsliga skribent som påbörjade denna blogg 2008 är borta, här sitter nu...

Måste lära mig cykla utan stödhjul. Lika lite som ett barn vill släppa dem vill jag lära mig att leva utan P!! TROTS att jag älskar honom av varje cell i min kropp, måste jag släppa taget. Stödet är borta och ni ska veta att vissa dagar har varit mag...

Oavsett vad det varit för oväder i mitt liv tidigare så finner jag ändå ro på jobbet. Får distans till min egen tillvaro. Och tro mig det är nåt jag verkligen behöver nu just!! Har en tung dag bakom mig där jag bitit mig i knogarna för att inte mes...

Helvete vad jag saknar honom. Det sliter sönder mig inombords :((. Om det skulle utdelas ett piskrapp för varje gång jag tänker på hnm eller saknar honom hade jag varit sönder piskad idag. Antar att det här är priset det kostar att skiljas fr den man...