Min älskade lilla skrutt-häst   . Som alltid haft mottot "ju färre hovar i marken..dessto bättre"...blev oxå hans fall. I vintras hände det som INTE får hända han gick omkull i hagen. Högst troligt det som hänt med ingen vet säkert. Han slog av tuber coxae och det rev med sig ett stort muskelpaket på köpet, spontan hälta i skritt och trav. Så prognosen för hans del är inte direkt ljus. Han har vilat i 5 månader nu, för att han inte skulle få fel i huvudet så lade vi honom på lösdrift, allt enligt veterinärens ord...dock var oxå orden om han blir sämre eller mer halt under vilan ska han tas bort direkt, halvt utdömd som häst. Dessa 5 månader har inte varit problemfria men jag vill ge honom en chans..Man ger sin vän flere chanser..

Men....nu börjar det närma sig dagen, den där äckliga dagen då vi ska göra återbesöket på kliniken. Jag vill inte, varje fiber i min kropp skriker NEJ   . Är så rädd att domen blir att jag måste avliva. VARFÖR??!! Varför ska jag alltid ha sån jeeevla otur?!?!?!?! För ska ärligheten fram vågar jag inte ens hoppas att han ska kunna bära en ryttare igen...såpass viktiga muskler har farit till skit.

Idag vaknade jag glad, kände att det här blir en bra dag. Gick in på en blogg och läste..... och föll..som en pannkaka i marken. Jag är så ledsen, bitter. Så jävla BITTER. 

Jag vill inte igen stå där med kinderna våta av tårar och en tom grimma i min hand...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi fortsätter väl där vi slutade. Vi åkte hem med en helt ny tillvaro. En tillvaro med mediciner dagligen, täta blodprover samt regelbunden kontakt med sjukvården. Nu var det trots allt besök på tre olika områden. Så i stort sätt snittar vi 1-2be...

Är jag tillbaka eller gästspelar jag bara i min egen blogg? Jag vet inte men jag börjar lite smått för att kanske återgå till flere inlägg. Det jag vet är att den flamsiga lite barnsliga skribent som påbörjade denna blogg 2008 är borta, här sitter nu...

Måste lära mig cykla utan stödhjul. Lika lite som ett barn vill släppa dem vill jag lära mig att leva utan P!! TROTS att jag älskar honom av varje cell i min kropp, måste jag släppa taget. Stödet är borta och ni ska veta att vissa dagar har varit mag...

Oavsett vad det varit för oväder i mitt liv tidigare så finner jag ändå ro på jobbet. Får distans till min egen tillvaro. Och tro mig det är nåt jag verkligen behöver nu just!! Har en tung dag bakom mig där jag bitit mig i knogarna för att inte mes...

Helvete vad jag saknar honom. Det sliter sönder mig inombords :((. Om det skulle utdelas ett piskrapp för varje gång jag tänker på hnm eller saknar honom hade jag varit sönder piskad idag. Antar att det här är priset det kostar att skiljas fr den man...