Titta..hösten är tillbaka och kärringen likaså (inser dock att jag inte bloggade alls 2013...måste ha varit ett LÄTT år) . Istället för att tracka mina vänner på ansiktsboken så kan jag lika bra avreagera mig här. Känns som att jag är liiiiite mer anonym här än på fejjan. 

Lite luddigt dock att tiden svept förbi igen, visst har bloggen legat i bakhuvudet en längre tid men idag insåg jag att det är dags att öppna den igen.

Så varför avvika från normen..

Djurstatus idag: Polacken (om än ngt äldre), Kittekatten, Marsvin x2 (hur blev det så), Häst x2...yepp har varit tre(två egna och en foder) men vi reducerade lite.   

Barn: 2+2, lär aldrig bli mer och gudförbjude om de skulle minska..

Relationsstatus: samma som tidigare...lika kär oxå  .

Jobbstatus: Lämnade symaskinen, gick tillbaka till geriatriken som jag _älskar_

...Sötnosen...jobbar ett stenkast fr hemmet, hemma varje natt och fortfarande lika älskad!

Såpass väl uppfostrad är jag så man ger en resumé innan man börjar gnälla på allvar   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi fortsätter väl där vi slutade. Vi åkte hem med en helt ny tillvaro. En tillvaro med mediciner dagligen, täta blodprover samt regelbunden kontakt med sjukvården. Nu var det trots allt besök på tre olika områden. Så i stort sätt snittar vi 1-2be...

Är jag tillbaka eller gästspelar jag bara i min egen blogg? Jag vet inte men jag börjar lite smått för att kanske återgå till flere inlägg. Det jag vet är att den flamsiga lite barnsliga skribent som påbörjade denna blogg 2008 är borta, här sitter nu...

Måste lära mig cykla utan stödhjul. Lika lite som ett barn vill släppa dem vill jag lära mig att leva utan P!! TROTS att jag älskar honom av varje cell i min kropp, måste jag släppa taget. Stödet är borta och ni ska veta att vissa dagar har varit mag...

Oavsett vad det varit för oväder i mitt liv tidigare så finner jag ändå ro på jobbet. Får distans till min egen tillvaro. Och tro mig det är nåt jag verkligen behöver nu just!! Har en tung dag bakom mig där jag bitit mig i knogarna för att inte mes...

Helvete vad jag saknar honom. Det sliter sönder mig inombords :((. Om det skulle utdelas ett piskrapp för varje gång jag tänker på hnm eller saknar honom hade jag varit sönder piskad idag. Antar att det här är priset det kostar att skiljas fr den man...